Madeleine Leijonhufvud är professor emerita i straffrätt och har ofta debatterat rättspolitiska frågor. Hon är den första kvinnan i Sverige som disputerade i straffrätt och hade ekonomisk brottslighet som sin specialitet i början men såg tidigt att det saknades ett kvinnoperspektiv i utredningar som gällde kvinnors rättsliga situation. Vår lag var skriven utifrån manliga sociala förutsättningar vilket ofta gjorde kvinnor och barn rättslösa om det inte på något vis gagnade manen. Madeleine är mycket respekterad och bemöter motstånd med saklighet och fått motdebatörer som Jan Guillou att vackla på bästa sändningstid i TV. Hon vet (eller tvingat vänja sig vid) att förändring tar tid. Madeleine har troligen varit den mest pådrivande för samtyckeslagen sedan 1990-talet och bidragit till FATTA-rörelsen som instiftat ett ”Madeleine Leijonhufvud-pris”. Hon har bland annat drivit igenom ett förbud mot barnporr och jobbat för att kriminalisera köparen vid prostitution m.m. Hela tiden handlar det om från vems perspektiv man skall betrakta något. Vem är brottsoffret? Barnet, kvinnan, den prostituerade eller mannen som inte kunde tygla sina känslor? Hon har med sitt arbete bäddat för att göra de förändringar i samhället vi nu ser.
